Först uppgiven av S. Axell i v. Cederwald (1867): "Ljusnedalen ofvan Vallarne" [Bruksvallarna].

Storgröe växer på näringsrik mark i väl bevattnade, örtrika sluttningar vid bäckar och i raviner och strandslänter. Arten är möjligen kalkgynnad.

Plöjdgräns ca 900 m: Tännäs: nära Lillvålen (17C 8e, ÖN).

Arten har påträffats i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell, Sveg och Lillhärdal. Storgröe är antecknad i 11 rutor, och utbredningsmönstret påminner om dem för bäckbräsma Cardamine amara och gullpudra Chrysosplenium alternifolium, dvs med många lokaler i det område, som uppvisar den största brutenheten i Härjedalens skogsregioner, jfr kommentar vid bäckbräsma.

Här kan nämnas en lokal där arten är relativt lätt att finna: Storsjö ca 1 km Ö om Nylandsvallen på fuktig jord vid vandringsleden (18C 4i 2- 1-, BD i UPS).