Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ljuskrävande kulturföljare i potatis- och sädesåkrar samt i någorlunda öppen vegetation på fäbodvallar, dit den kanske kommit med vallgräsfrö.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Åkerförgätmigej varierar i fråga om fruktskaftens längd. Ibland är de så korta att exemplaren kommer att nycklas ut som backförgätmigej M. ramosissima, t.ex. enligt Lid (1985) och Krok & Almquist (1984). Detta torde särskilt gälla sådana exemplar som grott på våren. Andra karaktärer, såsom exemplarens storlek, gör dock att de måste hänföras till M. arvensis. Malmgren (1982) har något berört risken att förväxla de båda arterna.

Åkerförgätmigej har setts i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne. Den har antecknats i 82 rutor. Fördelningen är svagt östlig: NV 12%, NÖ 28%, SV 22%, SÖ 24%.

Exemplar med korta fruktskaft har samlats (1980-talet, BD i UPS) i Ljusnedal: V. Ruvallens fäbod (17C 9g 2- 3-), i Hede: Norrsätern (f.d. fäbod) (17D 7c 2- 2-) och i Linsell: Staffsvallen (17D 0a 1- 3-).