Först uppgiven (som S. alpestris) av Thedenius (1839).

Norrlandsarv växer i fuktiga videsnår, fuktig skog, någon gång nära kallkällor. Ibland sedd på kulturskapade ståndorter såsom diken.

Höjdgräns 1045 m: Storsjö: Östra Helagsskaftet (18C 6g, Kilander 1955).

Arten varierar mycket i storlek. Den kan ibland bli habituellt lik källarv, men kan alltid kännas igen på de hårkantade gröna stödbladen.

Funnen i 170 rutor med fördelningen NV 44%, NÖ 49%, SV 56%, SÖ 20%. Arten är påträffad i alla socknar utom Älvros. I de båda östligaste socknarna är norrlandsarv endast funnen i Överhogdal: Linsjöns östra vik (17E 0i 4- 1-, !). Artens svenska östgräns går genom östra Härjedalen.