Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Mespilus Cotoneaster vid Wikasjön, på berget vid Tennäs, på Skarffjellet &c".
Ekologi
Oxbär växer främst vid klippor i sydbranter eller i rasmark i anslutning till sådana. Dessutom har arten påträffats i älvbrinkar (t ex vid Sölvbacka strömmar i Ljungan nedströms Storsjön), vid bäckaroch i raviner. Som exempel på en bäcklokal kan nämnas Tännäs: Kammarbäckens nedre lopp (17C 4j 4- 3-, !). Arten är troligen kalkgynnad i Härjedalen.
Höjdgräns ca 1100 m: Storsjö: Predikstolen (18C 5f, Smith 1920), en buske med 1,5 m långa grenar.
Utbredning
Utbredningen är utpräglat nordvästlig. Andersson och Birger (1912) hävdar, att av de sydskandinaviska arterna är det endast oxbär, som nått Norrland uteslutande från Norges kust. Detta kan fortfarande anses vara en gångbar hypotes: inga nya fynd har gjorts, som överbryggar luckan till Gästrikland.
Arten är funnen i 34 rutor med fördelningen NV 33%, NÖ 8%, SV 3%, SÖ 0%. Fynden ligger i socknarna Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Linsell. Den sydligaste lokalen på kartan är Linsell: Nordiåsens SV-brant (16D 8g 0- 1-, 1969, BD i UPS). Även upptagen från denna lokal av Birger (1908a).