Först uppgiven av Thedenius (1839).

Kärrfräken växer på myrar (dock ej i fattigkärr) samt på myrkanter och fuktängar. Den kan också vara kulturspridd och då ofta till torra lokaler, såsom vägkanter, i närheten av förekomster i naturlig vegetation.

Höjdgräns 1100 m: St. Helagsstöten (Kilander 1955).

Arten är mycket variabel och har varit föremål för ambitiösa försök till uppdelning på varieteter och subvarieteter (Rosendahl 1917), vilket dock har ignorerats av de flesta floraförfattare, så även här. Birger (1908a) nämner dock en form polystachya, som bär ax även på de kransställda grenarna. Formen är känd från Tännäs: Malmagen, Funäsdalssjön och Hamrafjället samt två lokaler i Lillhärdal.

Antecknad i samtliga socknar och i 282 rutor. Den regionala fördelningen är NV 76%, NÖ 66%, SV 40%, SÖ 68%.