Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Rödklöver växer ofta i dikesslänter, på vägrenar och banvallar. Rödklöver tycks kunna hålla sig kvar länge på en lokal även på hög höjd, så t ex samlade Smith arten både 1913 och 1950 vid Nedalsstugan S om Helagsfjället (ca 850 m).

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Birger (1908a) anger en f. americanum Harz från Lillhärdal. Denna, som uppges inkommen med amerikanskt frö, har grovhårig stjälk (jfr Neuman 1901).

Rödklöver är känd från alla socknar. Noteringar finns från 237 rutor. Fördelningen: NV 46%, NÖ 61%, SV 41%, SÖ 69%. Som för den vanligaste klöverarten, vitklöver, har utbredningen sin tyngdpunkt i den mer uppodlade sydöstra delen av Härjedalen. Till lokalerna vid vandringslederna i högfjällsområdet kan arten tänkas vara spridd med hästfoder.