Först uppgiven av Thedenius (1839–42).

Mossviolen når inte så höga nivåer som kärrviolen, men i övrigt överensstämmer arternas miljökrav i stort sett.

Höjdgräns 1051 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Kilander (1955) omtalar former med gleshåriga eller kala blad liknande dem hos kärrviol.

Liksom kärrviol finns mossviol i alla socknarna. Den har antecknats i 244 rutor. Fördelningen är NV 55%, NÖ 61%, SV 55%, SÖ 68%.

För både kärr- och mossviol gäller att siffrorna är för låga, då jag endast antecknat exemplar med blomma eller frukt, så att förbladens läge kunnat iakttas. Som Kilander (1955) påpekat blommar mossviol mindre ofta än kärrviol, vilket kan förklara de genomgående lägre siffrorna för mossviol.