Först uppgiven av Dusén (1880): "[Linsell] Glöte, på Nolåsen."

Arten är sällsynt i Härjedalen och det är svårt att ha någon uppfattning om dess miljökrav i landskapet. Om en lokal nära Fjällnäs säger Östergren (1927) att arten växte på "en björkås". För övrigt är den sedd i gles sydexponerad tallskog (närmast en tallmo) och i örtrik, något fuktig granskog.

Höjdgräns ca 800–900 m: Tännäs: Malmagsvålen (17C 9c?, 1933, OÖ och Nannfeldt, i UPS).

Östergren (1927) anmärker att doften av klockpyrola är den finaste Pyrola-doften: den saknar den unkna bidoft av bröd som utmärker P. rotundifolia.

Endast följande 9 lokaler har kunnat lägesbestämmas:
Vemdalen: S-sluttningen av Gråhågna (17E 4a 4- 4-, BD i UPS, steril). Tännäs: Malmagsvålen och Fjällnäs (17C 9c, Östergren 1927), Tredje kröken (= Östest-Kröket), (17C 4i, 1919, Sigrid Cedergren i S). Linsell: Linsellborren (16E 8a, !), Morsbergets S-sluttning (17E la 1- 0-, !), Nordlåsens V-sluttning (16D 8g, KFD i UPS), vid nedre loppet av Ortmyrbäcken (17D 1j, !). Lillhärdal: Tväråsens fäbod (16D 3h, Birger 1908a), uppströms bron över Härjån i slåtterängsområde (16D 1h, Holmberg 1977). Arten är troligen förbisedd, speciellt icke blommande exemplar. För bestämning av sådana lämnar Delin (1992) god hjälp.