Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Pipdån uppträder som ogräs i potatisodlingar och trädgårdsland. Arten har också anträffats på avfallshögar och annan välgödd mark, t.ex. vid fähus på fäbodvallar.

Höjdgräns 790 m: Tännäs: Fjällnäs (Östergren 1927).

Artens variation, och särskilt dess relation till toppdån G. bifida förefaller otillräckligt utredd. Som påpekas i Dansk feltflora (Hansen 1981) förekommer ibland mellanformer (hybrider?). En i vissa floror, t.ex. Lid 1985, använd skiljekaraktär, förekomst av glandelhår hos pipdån men inte hos toppdån, håller inte streck (jfr t.ex. Weimarck 1963). I regel är pipdån grövre och kraftigare borsthårig än toppdån. Jag har dock endast noterat exemplar med utvecklad, kvadratisk underläpp som pipdån. Jag har ofta funnit det svårt att avgöra arttillhörigheten på pressat material.

Blommande pipdån har antecknats i 25 rutor med fördelningen NV 9%, NÖ 4%, SV 8%, SÖ 14%. Arten har setts i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne, Överhogdal och Härjedalen/ldre.

I Storsjö är endast en lokal bekant: Storsjö by 1904 (Birger 1908a).