Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Carex limosa [γ] irrigua.

Sumpstarr växer framför allt i blöta fattig- och medelrikkärr, i fjällen ofta på översilad mark.

Höjdgräns 970 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Sumpstarr finns i alla socknar och är antecknad i 364 rutor med mycket jämn fördelning: NV och SV 80%, NÖ och SÖ 85%. Detta innebär, att arten troligen finns i alla rutor utom kanske i någon av de extrema högfjällsrutorna i NV. Denna så triviala växt blir dock intressantare, om man erinrar sig att den i likhet med ripstarr hör till de bipolärt utbredda växterna. På södra halvklotet finns arten i sydligaste Sydamerika (som det latinska namnet antyder) och på Falklandsöarna (Du Rietz 1940).