Hot. Hotet är detsamma som för ängsgentiana. Jag har själv bevittnat hur arten försvann från en stig i Linsell (17D lj). Stigen gick från en sedan länge förfallen kvarn i nedre delen av Ortmyrbäcken via en skogskoja med namnet Luxemburg till fäboden Nedre Ortmyrvallen. En bro över Ortmyrbäcken är nu raserad, kojan är nedbrunnen, fäboden är tagen ur drift och husen där är borta. Stigen saknar följaktligen motivering och är mycket riktigt igenvuxen. Gentianan upptäcktes där 1968 och försvann definitivt omkring 1975.
Fältgentiana är den enda växt med anknytning till Härjedalen som Linné nämner i sin Flora Suecica (1755, översatt 1986). Namnet är hållsgräs (håll = värk, styng), jfr torrvärk-gras i SÖ Härjedalen (Modin 1911).
Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Fältgentiana är liksom ängsgentiana kulturgynnad och påträffas på torra eller fuktiga stigar och vägkanter samt i betesmark och kulturpåverkade ängar. Den tycks endast undantagsvis förekomma på naturliga marker.
Höjdgräns. Exakta värden saknas. Smith (1920) nämner dock att fältgentiana växer i Skarsfjällets fjällregion, vilket torde innebära minst 1000 m.
Variation
Liksom hos ängsgentiana förekommer två former med olika blomningstid. Den ena, var. suecica, blommar i juni–juli, den andra, var. islandica (ibland som subsp.), börjar blomma en bit in i augusti och är i jämförelse med var. suecica mycket lågvuxen och rikgrenig. En nästan rent vitblommig form av den senare har kallats f. hartmanniana, t.ex. av Smith (1920).
Utbredning
Arten har registrerats i 14 rutor fördelat på NV 11%, NÖ 4%, SV 7%, SÖ 9%. Den har påvisats i alla socknar utom Härjedalsdelen av Åsarne och Idre. De flesta fynden ligger i Ljusnans vattenområde. Birger (1908a) uppräknar fem fynd av var. islandica, varav ett avser den vitblommiga f. hartmanniana: Ljusnedals bruk (17C 7–8h). Denna form sågs i augusti 1991 vid Dalas 1 km Ö om Ljusnedals kyrka (17C 7h 4- 1-, !). Jämför också Danielsson & Nilsson (1988).
