Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Liksom Birger (1908a) finner jag det svårt att avgöra om arten är införd eller ursprunglig. De flesta lokalerna är betade ängar eller gläntor i soligt läge, ofta vid fäbodar och kojor. Gulvial finns också på vägkanter.

Höjdgräns 770 m: Hamrafjället, SV-sluttningen (Kullman 1977).

Gulvial finns i alla socknarna. Antalet rutor är 114 med fördelningen NV 11%, NÖ 26%, SV 16%, SÖ 50%. Arten undviker de mer höglänta delarna av landskapet.