Först uppgiven av Thedenius (1839): "I kärr vid Kålsätt."

Rundsileshår växer främst på ristuvor. Arten är mer ovanlig på blöt, vegetationsfattig torvmark.

Höjdgräns 800–900 m: Dunsjöfjället vid skogsgränsen (Smith 1920). En mer exakt uppgift är 790 m: Tännäs: Stor-Kölsjöns Ö-ände (17D 1b 2- 2-, !).

Känd från alla socknar utom Härjedalen/Idre. Rundsileshår är antecknad i 241 rutor. Fördelningen är utpräglat sydöstlig: NV 18%, NÖ 60%, SV 5%, SÖ 93%. Den måttliga höjdtoleransen förklarar till en del att arten är så sparsam i fjälltrakterna.