Först uppgiven av Thedenius (1839, som "E. umbrosum").

Ängsfräken förefaller att vara något kalkgynnad, åtminstone i fjällen, där arten är särskilt riklig i hedar med kalkväxter. Den förekommer också i ängsbjörkskog och i sydbranter. Nedom fjällen ses den ofta i sumpgranskog, ibland tillsammans med skogsfräken och åkerfräken.

Höjdgräns 1280 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Rosendahl (1917) nämner en "subvar." apricum, som har slidtänder med brunsvart tvärstrimma vid basen. Den är känd från Tännäs Hamrafjället. Om dess taxonomiska värde är inget närmare bekant.

Arten är antecknad i 222 rutor och sedd i alla socknar med fördelningen NV 61%, NÖ 53%, SV 36%, SÖ 50%. Ängsfräken är alltså någorlunda jämnt spridd över Härjedalen.