Första fynd
Först uppgiven av Thedenius (1839).
Ekologi
Praktiskt taget enbart iakttagen i kallkällor, ofta tillsammans med källört Montia fontana och ibland med jordranunkel Ranunculus hyperboreus.
Höjdgräns ca 800 m: Ljusnedal: Ö om Ormruet (17C 9h, !).
Variation
Ingen nämnvärd variation har noterats, men här kan nämnas en användbar hjälpkaraktär: bladen i åtminstone något bladpar är riktade åt samma håll, se t.ex. bild i Krok & Almquist (1984).
Utbredning
Noterad i 40 rutor med fördelningen NV 8%, NÖ 13%, SV 20%, SÖ 10%. Ej sedd i Härjedalen/Åsarne och Överhogdal, men annars i alla socknarna. Arten är känd från endast en lokal i den nordligaste socknen: Storsjö: mellan Skärvagsvallen och Dalsvallen (18C 4i, Nilsson 1976). Detta understryker att källarv i stort sett är en sydlig art med svensk nordgräns i Jämtland.