Först uppgiven av Thedenius (1839): "Ymnig i norra Herjedalen ända till Funnesdalen."

På kalfjället växer fjällven i hedar men också på fuktigare mark såsom vid snölegor. På lägre nivå uppträder arten ofta på kulturskapade lokaler, t ex vägkanter och diken.

Höjdgräns 1460 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Fjällven finns i alla socknar och har setts i 146 rutor med en åt sydöst avtagande frekvens: NV 50%, NÖ 43%, SV 33%, SÖ 25%. I Hälsingland, där arten nyligen karterats (Ståhl 1988), är den mer sällsynt, och de flesta lokalerna ligger i NV. – Som de flesta gräs är fjällven säkert mycket förbisedd.