Först uppgiven av Thedenius (1842), som i sin dagbok för den 17 juni 1842 skriver: "Från berget [vid Kolsätt] gingo vi ned till bäcken, der Juncus supinus fluitans (ny för floran) simmade." Belägg taget vid detta tillfälle finns i UPS.

Löktåg växer på mjuka bottnar i grunt vatten.

Höjdgräns 575 m: Storsjö: vid tjärnen 574,18 (18D 4d 3- 0-, !), kartans nordligaste lokal. Lohammar (1958) fann arten på en något lägre nivå vid sin inventering av Storsjön. Han betecknade sitt fynd som det kanske märkligaste inslaget i sjöns växtvärld, eftersom arten nådde större höjd här än i någon annan svensk sjö.

Arten varierar i utseende beroende på ståndorten. I strömmande vatten får plantorna förlängda strån, som slår rot i lederna. I stillastående grunt vatten har löktåg ett upprätt växtsätt.

Arten har påträffats i 18 rutor i Storsjö, Ljusnedal, Hede, Linsell, Sveg Överhogdal, Älvros och Lillhärdal. Som kartan visar ligger flertalet lokaler vid Ljusnan.