fjällkvanne
Angelica archangelica subsp. archangelica
Mer information om arten

Första fynd

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Bygdenamn och bruk

En härjedalsk namnvariant är vann (Olsson 1938).

Modin (1911) har intressanta uppgifter om kvannens mångfaldiga användning: skalad rot tuggades i stället för tobak och ansågs nyttig mot bl.a. kolik, lungsot m.fl. åkommor. I Tännäs röktes torkad rot av ungdomar, som ännu inte vågade sig på tobak. Olsson (1938) meddelar från Ytterberg i Sveg, att kvanne ("vann") användes i sörpan och att den finns kring varje fäbodstuga.

Ekologi

Fjällkvanne har ungefär samma miljökrav som strätta. Den anses liksom strätta vara något kalkgynnad.

Höjdgräns 1200 m: Storsjö: Predikstolens S-brant (18C 5f, Smith 1951 s 364).

Utbredning

Birgers (1908a) karakteristik av utbredningen: "h. o. d. i fjällen samt sällsynt i barrskogsregionen" är inte längre helt giltig. Arten är dock inte känd SÖ om en linje Lillhärdal: Eldberget V om Orrmosjön (16E 0b)– Härjåsjöns S-spets–Stråsjön–Kölsätravallen i Älvros (16E 8h). Fjällkvannens utbredning betingas delvis av att den allmänt odlats vid fäbodar och därifrån spritts i omgivningen (jfr Kullman 1977). Som Nilsson (1986) uppger har den odlade formen ofta fyllda (ej ihåliga) bladskaft. Denna skillnad uppmärksammades dock inte vid inventeringen.

Fjällkvanne är registrerad i 177 rutor. Fördelningen har nordvästlig tyngdpunkt: NV 69%, NÖ 36%, SV 43%, SÖ 21%. Arten har inte påträffats i Överhogdal men annars i samtliga socknar.