Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Knoppbräcka växer helst i skuggiga och våta miljöer, t ex inne i bergsskrevor, i bäckraviner eller i snölegor. Arten torde kräva en långvarig snöbetäckning och är gynnad av kalk. Den tycks inte höra till de fjällväxter, som sprids till lägre nivåer längs bäckar och åar.

Höjdgräns 1680 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Lägsta lokal är svår att ange på grund av oprecisa uppgifter. Troligen går arten inte under trädgränsen. Min egen lägsta notering är ca 1000 m: Tännäs: Stor-Skarvens östbrant (17C 9e).

Sedd i 12 rutor i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Artens svenska sydgräns går genom Tännäs sn. Smith (1920) anger "Rutfjällen" som sydligaste lokal. Detta betecknar dock ett vidsträckt område, och läget av den sydligaste kartcirkeln är därför osäkert. Kartpricken norr därom avser den nyssnämnda lokalen på Stor-Skarven.