Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Tussilago frigida: visade sig först vid Tennäs, blef sedan allmän i fjellen."
Ekologi
Fjällskråp är framför allt fuktighetskrävande. Den växer i gles sumpskog, i kanten av källflöden och myrar, i videsnår och nedanför snölegor. Arten kan ibland växa i grunt vatten i mindre gölar. Vanliga följeväxter är kabbleka Caltha palustris och älggräs Filipendula ulmaria.
Höjdgräns 961 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Utbredning
Arten finns i alla socknar utom Överhogdal och Älvros. Den är registrerad i 135 rutor med nordvästlig slagsida: NV 66%, NÖ 28%, SV 26%, SÖ 6%. Frekvensen avtar snabbt mot sydöst: söder om Lillhärdals kyrkby saknas fjällskråp såvitt känt. Det är inte långt till artens svenska SÖ-gräns i Hälsingland.
Lokaler
Den östligaste kända lokalen ligger i Sveg: Oppiåsens SV-sluttning (17E 1e 1- 0-, !). Följande övriga lokaler bildar artens östgräns i Härjedalen: Sveg: 1,5 km NV om Knättens fäbod vid Digerbäcken (16E 9d 4- 4-, !), myrområde S om Duvberg (16E 7d 3- 3-, Hedenäs brev 1989, nu torvtäkt), mellan Remsvallen och Remsbäcken (16E 5c 2- 1-, !). Lillhärdal: Morvallen (16E 2c, Birger 1908a).