Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Renfana ses ofta på vägrenar (därav förmodligen namnet) och på öppen mark vid järnvägsstationer, gårdar och fäbodar, där den möjligen odlats som medicinalväxt med viss verkan mot spol- och springmask. Den kan också ha odlats som prydnadsväxt.

Höjdgräns 820 m: Ljusnedal: Backmansliden (18C 1g 3- 3-, !).

Renfana är känd från alla socknar och är funnen i 55 rutor. Spridningen över landskapet är ganska jämn: NV 12%, NO 16%, SV 13%, SÖ 16%.