Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Nålstarr finns både i fattig- och rikkärr, på kalfjället också i hedar. Arten är troligen något kalkgynnad.

Höjdgräns 1225 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Nålstarr är en gång sedd med 1–2 honblommor vid basen av hanplantans ax (f. isogyna Ångstr.): Hede: SÖ delen av Vitdalen i ett rikkärr (17D 5h 0- 1-, 1985, BD i UPS). Exemplar som närmar sig lappstarr C. parallela föreligger från Storsjö: Jalketsåjja (18C 6g, 1912, HSM i UPS) och Ljusnedal: 1,1 km V om Torråsen (17C 6i, 1981, ÖN i UPS).

Nålstarr finns i samtliga socknar. Den har noterats i 234 rutor, och fördelningen är NV 62%, NÖ 53%, SV 39%, SÖ 67%, alltså med lägre frekvens i den karga sydvästra delen.