Äldsta belägg: Vemdalen: vid Sör-Veman nära åmötet (17E 4a, Cedergren i UPS).

Fjällögontröst trivs i många miljöer, både naturliga och kulturskapade. På herbarieetiketterna (oftast mina egna) nämns bl a lutande kalkkärr, kanten av kallkälla, grusiga sjöstränder, i yppig strandvegetation, frisk ängsskog med rörligt vatten, i svämsand, kanjonbotten, skifferblock av kalkfyllit. Vidare finns kulturskapade fyndplatser: torr och mager backe vid fäbod, nedanför varphögar med kopparmalm, gångstigar, vägkanter. Kort sagt: miljökraven är föga specifika.

Höjdgräns 1400 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

I ängsbjörkskog eller bland högt gräs kan fjällögontrösten bli över 30 cm hög, t.ex. i Hede: Ulvberget V om Medskogen (17D 5a 3- 1-, 1978, ca 750 m, BD i UPS). Former med nästan helt kala blad har samlats i bl.a. Storsjö 250 m NV om Björnskalltjärnen i rikkärr (18C 4j 1- 1-, 820 m, 1990, BD i UPS) och i Hede: i gräsmark nära Ljusnan NV om landsvägsbron (17D 5g, 1989, SK i UPS). Övergångsformer mellan var. frigida och var. palustris förekommer sällsynt.

varieteten är belagd från alla socknar utom Härjedalen/Åsarne, Överhogdal och Härjedalen/Idre. Den är samlad i 50 rutor med övervägande nordvästlig tyngdpunkt. NV 23%, NÖ 14%, SV 5%, SÖ 4%. Inga fynd på naturliga ståndorter har gjorts i SÖ. I SV finns endast en ruta med sådana fynd (två lokaler i kalkkärr i 16D 5a). Flertalet lokaler i NV är naturliga.