Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Serratula alpina.

Provinsnamn från Tännäs är myrtistel och fjälltistel (Modin 1911).

Fjällskära kräver god tillgång till vatten och växer i glesa sumpskogar, kärr, videsnår, översilad mark nedanför snölegor m.m. Arten finns över hela landskapet, och det är svårt att se att den är kalkgynnad, detta i motsats till förhållandena i Ångermanland (Mascher 1990).

Höjdgräns 1665 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Arten varierar i fråga om hårighet (jfr Nilsson 1986). ÖN har iakttagit en helt kal form på Axhögen.

Fjällskära finns i alla socknar och är antecknad i 310 rutor. Frekvensen för denna i Sverige övervägande nordliga växt avtar i riktning SO: NV 93%, NÖ 83%, SV 67%, SÖ 45%.