fjällkvanne

Se även kvanne Angelica archangelica.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

1422 Angelica archangelica L. subsp. archangelica

Syn.: A. a. subsp. norvegica (Rupr.) Nordh.

This subspecies and the Asiatic variety decurrens (Ledeb.) Weinert occur in Eurasia and Greenland. The taxonomic relations between these and other closely related taxa do not seem to be clear. Thus, the map is partly preliminary. As to the Icelandic population of A. archangelica, there are different opinions in the floras. It seems reasonable to approve A. Löve's opinion in the Iceland flora of 1945, p. 211, that subsp. archangelica is a more or less inland plant (introduced by the Norsemen?) and subsp. litoralis (Fr.) Thell. (no. 1423) on the whole follows the coast. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 317.

Det finns ett äldre belägg från Öland, men underarten är inte funnen under inventeringen.

Kanske tillfälligt inkommen? Inga aktuella uppgifter.
Denna underart uppmärksammades sent från södra Sveriges kuster. Kanske är den därför förbisedd.

Fjällkvanne är den underart som vanligen odlats som medicinalväxt. I Sörmland har den ibland planterats i ”örtagårdar”. Vid Björnlunda hembygdsgård odlades den på så sätt under 1930-talet. Odlingen har sedan länge upphört men fjällkvannen finns ännu som naturaliserad i omgivningarna och verkar med åren ha ökat. År 1997 fanns 12 blommande exemplar, varav några var 2,5 m höga, samt ett tiotal bladrosetter.

Östra Nordamerika och Norra Europa. I Sverige i fjälltrakterna.

Fjällkvanne är beroende av kontinuerlig nyetablering från frö. Plantan dör efter blomningen. Tiden från frögroning till blomning tycks variabel, beroende på betingelserna för tillväxt av plantan, och kan troligen vara flera år. En stor del av de fjällkvanneplantor som hittas vid Mellanljusnan saknar blomställning. Inga gröna delar övervintrar. Avbrutna bladskaft i populationen i Los doftar som plantor i fjällen. Då sälgen blommar, i blåsippans tid, är skotten en halv decimeter höga. Arten blommar i linneans tid, före strätta, som ofta finns i närheten. På den gamla lokalen i Los, vid Norrbybäcken, nära platsen för det nedlagda apoteket, är den införd från Norge mellan 1870 och 1880 och lever kvar med en stor population. Där konkurrerar arten framgångsrikt med lupiner och videarter och både blomning och fruktsättning är riklig. Till lokalerna vid Ljusnan, från ­Ytterhogdal ner till Färila, antar vi att arten ursprungligen har kommit med älvvattnet från Härjedalsfjällen.