Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Groddsvingel växer ofta på något fuktiga klipphyllor eller i springor i kanjonbranter. Någon gång kan den växa extremt fuktigt såsom i Tärnas: Klyfttjärnens V-sida i en mosstuva (17C 6g 3- 1-, BD i UPS).
Höjdgräns 1730 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
Som Hylander (1953) anmärker kan groddsvingel ibland ha mer eller mindre tätt småludna ytterblomfjäll, varigenom risk för förväxling med vivipara former av fjällsvingel Festuca rubra subsp. arctica uppkommer. Sådana exemplar har samlats på Krustjärnstöten i Storsjö. Se även Salvesen (1986).
Utbredning
Groddsvingel är funnen i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Antalet rutor är 43 med fynd endast i NV (37%) och NÖ (5%). Bortsett från ett par äldre fynd i Siljanstrakten i Dalarna (Almquist 1949) visar kartan artens sydgräns i Sverige. Kartans sydligaste lokal ligger i Tännäs: Fröstsjöberget (17C 4i, !)
