Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Carex Buxbaumii. "från Kålsätt till Funnesdalssjön a."

Kilander (1955) ger intressanta upplysningar om hur subsp. mutica växer på kalfjället. Arten kan inte växa på små fragment av grund torvmark (som t ex tuvsäv) utan fordrar större och djupare myrmarker beroende på att den är en geofyt med utlöpare, vilket innebär att den har underjordiska övervintringsorgan. Nedom fjällen finns arten i kärr av olika slag, särskilt vid åar och sjöstränder. Den är vanligast i kalktrakter.

Höjdgräns 1114 m: Stora Helagsstöten, subsp. alpina (= mutica) (Kilander 1955).

I Härjedalen förekommer både subsp. buxbaumii, klubbstarr, och subsp. mutica, fjällklubbstarr (i vissa floror behandlade som arter). De behandlas här, liksom i äldre litteratur, kollektivt, eftersom övergångsformer förekommer. Dessutom finns i mitt insamlade material former, som bl a genom längre och cylindriska ax starkt erinrar om hartmansstarr Carex hartmanii. Se vidare under.

Arten är känd från alla socknar utom Härjedalen/Idre. Den är antecknad i 121 rutor med fördelningen NV 54%, NÖ 32%, SV och SO 15%. Av de preliminära kartor som gjorts för subsp. mutica och subsp. buxbaumii framgår att den förstnämnda dominerar i NV och i det närmaste saknas i SV och SÖ.

Former som närmar sig hartmansstarr har insamlats (i UPS) från Storsjö: Viksjövålens sluttning mot Viksjön (18C 4i, ÖN). Ljusnedal: vid Järvmorbäcken l km NÖ om N. Rödtjärnvallen (17C 7j 0- 0-, 1984, BD). Hede: Rånddalen (17D 1e, 1984, T. Rafstedt), vid Sältjärnbrynnet (bäck) ca 100 m nedströms en skogsbilväg (17D 7d 0- 0-, 1982, BD).