Denna art upptäcktes som ny för Sverige av Karin Hansson, Fjällnäs (Nilsson 1974). Lokalen ligger i fuktig hedbjörkskog nära trädgränsen (ca 900 m) några km N om Fjällnäs och omfattar omkring 1400 bladrosetter i fem grupper inom ett 800 x 350 m stort område (Nilsson & Gustafsson 1976). Det rör sig kanske om en klon: arten tycks sprida sig huvudsakligen vegetativt. Den blommar sparsamt och oregelbundet.

Avståndet från denna enda svenska lokal till de närmaste norska SÖ om Trondheim är ca 8 mil. Jordstammen har använts inom folkmedicinen, och Kullman (1977) har diskuterat möjligheten av att arten avsiktligt införts och odlats vid nu försvunna fäbodar i området. Nilsson anser dock att det är uteslutet att arten införts till lokalen vid Fjällnäs. Purpurgentiana är troligen kalkskyende.