Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Storsjön."

Gräsnate växer på grunt vatten i myrgölar, även uttorkande, samt i tjärnar och åar.

Höjdgräns ca 920 m: Tännäs: Anderssjökölen (17C 9d–e, Östergren 1927).

Former med ovala flytblad förekommer ibland i uttorkande gölar. Vid genomgång av herbariematerial ses ibland kollekter, som förväxlats med rostnate (P. alpinus). En anledning till detta kan vara uppgifter i vissa floror (t ex Hylander 1953) att sänkbladen har sågad kant. I själva verket rör det sig om encelliga tänder, ofta glest ställda, som kräver mycket stark lupp eller mikroskop för att kunna iakttas.

Arten är känd från alla socknar utom Härjedalen/Idre. Den är registrerad i 16 rutor med, som kartan visar, många förekomster i Ljungans och Ljusnans vattensystem. Särskilt vanlig förefaller den vara i övre Tännån och i Malmagen (vilket dock delvis kan bero på att så många botanister vistats i området). Många av kartans lokaler härrör från G. Lohammars undersökningar av Storsjön, Lössen, Grundsjön och Ljusnan nedströms Hede inför vattenregleringarna där. Särskilt Lossen och Grundsjön har nu blivit alltför hårt reglerade för att gräsnate skall kunna leva kvar där.