Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Många provinsnamn har upptecknats av Modin (1911). Bland dessa kan nämnas lushatt som namn på den vitblommiga formen. Denna antogs fördriva ohyra.

På kalfjället växer skogsnäva bl a i lågvuxna ängar nära bäckar. På lägre nivåer ses arten i högörtängar i skogsgläntor och kärrkanter. Ofta bildar arten vidsträckta, brokiga bestånd, som t ex på ängarna vid landsvägsbacken Ö om Funäsdalsberget.

Höjdgräns 1335 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Blomfärgen varierar från olika röda och violetta nyanser till nästan vitt. Ofta förekommer flera olika färger i samma bestånd. Kilander (1955) anmärker att den vitblommiga formen endast mycket sällan påträffas över 1000 m. – Birger (1908a) uppger en småblommig form (f. parviflora) från bl a Sånfjället. Förmodligen rörde det sig om honexemplar (jfr Nilsson 1986).

Skogsnäva är en av Härjedalens vanligaste arter. Den är sedd i samtliga socknar och antecknad i 423 rutor. Fördelningen är mycket jämn: NV, NÖ och SV 96%, SÖ 91%. Arten finns säkerligen i samtliga rutor.