Först uppgiven av Fristedt (1854): "Woodsia ilvensis (den vanliga fjellformen) på Ulfberget vid Wiken, bland hufvudformen". Belägg samlade av Thedenius år 1842 finns från Tännäs: Funäsdalsberget och Ljusnedal: Lill-Mittåkläppen, båda i S.

Fjällhällebräken är en kalkkrävande ormbunke, som oftast påträffas i klippspringor och på block av kalkrika bergarter (t ex kalkfyllit och Hedekalk). Arten tycks fördra torka väl, jfr förekomsten på Ölands alvar (Sterner 1986).

Höjdgräns ca 970 m: Tännäs: Ösjökläppens sydbrant (18C 1e 0- 0-, 1983, BD i UPS).

Flera vanliga floror torde vara alltför kategoriska när de påstår att fjäll saknas på mittnerv och bladundersida. De är visserligen glesa, men några kan för det mesta uppletas.

Birger (1908a) höll inte klart isär W. alpina och W. ilvensis. W. alpina betraktades ju vid denna tid endast som en varietet (β hyperborea) av W. ilvensis. Rosendahl (1915) anger i sin noggranna analys av arten att den i synnerhet "långs rachis och sidonerverna [bär] talrika, mycket små, encelliga körtelhår samt glesa ledhår och fåtaliga, smala, hårlika fjäll". Hårigheten varerar dock mellan olika exemplar.

Sedd i 18 rutor. Lokalerna ligger i Storsjö, Ljusnedal, Tännäs och Hede. Ej belagda lokaler hos Birger (1908a) har utelämnats.