Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Fjällgröe är troligen något kalkgynnad. Arten växer både i ängar och hedar på kalfjället. På lägre nivåer är arten tydligt kulturgynnad och växer bl a på järnvägsstationer och vägkanter samt i gammal betesmark vid gårdar och fäbodar.
Höjdgräns 1700 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
På vissa snörika fjäll växer den axgroende f. vivipara. Den vivipara formen tycks vara inskränkt till den nordvästra sektorn från Tännäs: Skarvfjället till Storsjö: Krustjärnstöten (18C 7h, !) och Snusestöten (18C 6g, !). Som kartan antyder växer f. vivipara i stort sett endast på de rikaste fjällen i Härjedalen och då ofta på nordsidor med länge kvarliggande snö, där vegetationsperioden är kort.
Utbredning
Fjällgröe har inte antecknats i Härjedalen/Åsarne men för övrigt i alla socknar. Antalet rutor är 200 och utbredningen är i huvudsak nordvästlig: NV 83%, NÖ 37%, SV 40%, SÖ 25%.
