Hot. Vattenregleringar är naturligtvis ett svårt hot mot hela det växtsamhälle där braxengräs ingår. Tyvärr saknas uppgifter om hur arten klarade den ovannämnda regleringen av Storsjön. De båda prickarna i kartbladet 17D NV (Hede NV) avser lokaler i Övre och Nedre Grundsjön (Lohammar 1972). Efter Lohammars inventering skapades det nuvarande Grundsjömagasinet genom att de båda sjöarna på 636 respektive 631 m höjd förenades. Vattenytan tillåts enligt topografiska kartan att variera mellan 630,5 och 654 m. Miljön har därigenom drastiskt förändrats, och det förefaller osannolikt att braxengräset och dess följeväxter lever kvar.
Utefter den måttligt reglerade Ljusnan mellan Hede och Linsell har dock arten överlevt, i varje fall tills vidare
Första fynd
Först uppgiven av Thedenius (1839), som iakttog arten i Tännäs: Malmagen. Det bör dock anmärkas, att följande art ännu inte var beskriven 1839. Båda arterna är rapporterade från sjön Malmagen. Första säkra uppgift är Tännån i Tännäs (Dusén 1880).
Ekologi
Arten växer i sjöar och sakta rinnande vatten på måttligt mjuka bottnar med stort inslag av fin sand. Uppgifter om vattendjup finns endast på ett par herbarieetiketter: Ruttjärn, 80 cm; Hede: Övre Grundsjön, 1,5–2 m (GL i UPS). Den växer även i Härjedalen tillsammans med andra rosettväxter (isoetider), främst notblomster Lobelia dortmanna, vekt braxengräs I. echinospora och nålsäv Eleocharis acicularis.
Höjdgräns 970 m: Tännäs Ruttjärn (18C 0b 1- 3-, BD i UPS).
Utbredning
Kartan visar många lokaler runt Storsjön i norra Härjedalen. Dessa upptäcktes av Lohammar (1958a) inför regleringen av Storsjön och delar av Ljungan. Arten är säkert mycket förbisedd. En bra lokal för braxengräs och andra isoetider är Linsellsjön (16E 8a, !).
Lokaler
Utöver på ovannämnda lokaler är arten efter 1965 sedd på följande platser: Tännäs i Malmagen nedom Fjällnäs hotell (ÖN). Hede nedre Grundsjön, då oreglerad, (17D 7b, GL i UPS). Linsell i Ljusnan vid Ortholmen (17D 2j, BD i UPS).
