Först uppgiven av Fristedt (1854): "på Helagsfjellen."

Dvärgnarv växer främst på grusytor vid snölegor, i rasmark samt på klipphyllor.

Höjdgräns 1275 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Arten tycks i Härjedalen vara inskränkt till kalfjället, men på grund av att många lokalangiveler är oprecisa är det omöjligt att ange någon lägsta höjdsiffra.

Dvärgnarv är känd från Storsjö, Ljusnedal och Tännäs i 3 rutor. Fynden representerar artens sydgräns i Sverige.

Den sydligaste lokalen är Lill-Skarvens västbrant (17C 9e 0- 2-, BD i UPS); även iakttagen av LJ och ÖN på detta fjäll. Efter 1965 dessutom sedd i Storsjö: Stor-Axhögen (18C 2–3g, ÖN) och Ljusnedal: Stor-Mittåkläppen (18C 2f, ÖN).