Först uppgiven av Dusén (1880): vid Viken "i en myr mellan vägen och Ljusnan V om byn" [Hedeviken, 17D 4h]. Belägg härifrån (1879, Strömfelt) finns i S. Det äldsta belägget är dock från 1854: Sveg: Nilsvallen (16E 6f, C. & R. Hartman i LD, S och UPS).

Jag har endast sett denna sällsynta art på två lokaler, båda torrare än jag föreställt mig och med inslag av bl a knagglestarr Carex flava och andra krävande växter. Om slakstarrens miljökrav finns utförlig information i Ericsson & Nordenstam (1983) och Forslund m fl (1988).

Höjdgräns minst 760 m. Vemdalen: mellan Henvålen och Vonstöten (18D 0–1f), enligt Cedergren (1916), belägg från 1914 i S och UPS.

Slakstarr är känd från 3 rutor i Vemdalen, Ljusnedal, Hede, Sveg och Lillhärdal.

Den är endast rapporterad tre gånger efter 1965: Hede: ca 1 km V om Ransundet mellan vägen och Rånden (17D 2b 3- 3-, 1982, BD i UPS), Ö delen av myren SÖ om Stortjärn (17D 4h 2- 3-, 1986, BD i UPS). Sveg: kyrkflon i medelrikkärr (16E 6f, Björkbäck 1983).