Det stora antalet observationer före 1965 (23) i jämförelse med aktuella noteringar avspeglar möjligen att arten är i försvinnande. Goda lokaler är Sveg: Storfäringens f d järnvägshållplats (17E 0c 0- 1-, !) i gamla gräsmattor och Älvros: Frukten (16E 6h 1- 1-, !) på en starkt igenväxande betesmark nära Ljusnan. På båda dessa lokaler förekom 1986 också topplåsbräken. Den rikaste lokalen ligger dock i Lillhärdal: Olingsjövallen (16E 0e), där det 1985 växte ett hundratal exemplar (LS). Arten är dock svårobserverad innan den utvecklar sina sporangieställningar, vilket sker ganska sent på sommaren.
Hot. Hotbilden är densamma som för topplåsbräken. Arten är hänsynskrävande.
Första fynd
Först uppgiven av Dusén (1880). I UPS finns dock ett äldre belägg: Tännäs/Ljusnedal Bruksvallarna (1864, Axell).
Ekologi
Arten är inte sedd i naturlig miljö. Vanliga typer av lokaler är gamla markvägar och gräsmattor.
Höjdgräns 790 m: Fjällnäs (1930, OÖ, UPS).
Utbredning
Höstlåsbräken är noterad i 13 rutor. Lokalerna ligger i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell, Sveg, Älvros och Lillhärdal.
