Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Sandiga och dyiga bottnar, öppna stränder, uttorkande vattensamlingar ända uppe på kalfjället är de vanligaste miljöerna för strandranunkel. Den är en karaktärsväxt på Ljusnans stränder, särskilt mellan Hede och Linsell. Arten bildar ofta blommande massbestånd på torvytor, som periodvis torrläggs vid reglerade sjöar.

Höjdgräns ca 1240 m: Storsjö: Dunsjöfjället (18C 5–6j, Smith 1920).

Arten är sedd i samtliga socknar och i 100 rutor. Fördelningen är jämn: NV 28%, NÖ 33%, SV 20%, SÖ 26%.