Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Svegs prestgård."
Bygdenamn och bruk
I Härjedalen kallas mosippa för mofil. Mosippa tävlar med fjällviol om rangen som Härjedalens landskapsblomma.
Ekologi
Smörbollar växer helst på något fuktig ängsmark, både plan och sluttande. Arten är troligen kalkgynnad. Den uppträder endast sällan i sådana spektakulära massbestånd, som ofta brukar fotograferas i våra nordliga lappmarker. Troligt, men svårt att bevisa, är att flera förekomster uppkommit genom förvildning från odlade bestånd. Flera nya förekomster kan tyda på att växten tidigare undertrycktes av slåtter och bete.
Höjdgräns 840 m: Storsjö: i skogsgränsen V om Kesusjön (18C 6h, Kilander 1955).
Variation
Variationen är inte närmare studerad. Här kan nämnas att ett av Sernander år 1896 samlat exemplar från Fjällnäs (i UPS) har ett kalkbladsartat högblad.
Utbredning
Smörbollar är påvisad i socknarna Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännås, Hede, Sveg och Lillhärdal. Den är antecknad för 20 rutor med tyngdpunkt i dalstråket Tännäs–Fjällnäs. Som Birger (1908a) anmärker är arten allmän vid Röros men avtar mot svenska gränsen. I nordväst är smörbollar sannolikt ursprunglig, men på många av de övriga lokalerna är den troligen förvildad.
