Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Vattenmåra växer oftast mycket blött, t.ex. vid kanten av tjärnar, vid älvar, bäckar och källdrag. Man kan också finna vattenmåra i diken och vid konstgjorda fiskdammar.

Höjdgräns ca 880 m: Tännäs: Gruvsjöhöjden (18C 1b, !).

Arten företräds såvitt känt endast av subsp. palustre; i varje fall har mina belägg (i UPS) av K. Apelgren hänförts till denna underart. Beläggen är dock endast fyra (från Hede, Sveg och Älvros).

Vattenmåra är liksom sumpmåra funnen i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne. Antalet rutor är 174 med ungefär samma utbredningsmönster som sumpmåra: NV 20%, NÖ 38%, SV 44%, SÖ 64%.