Först uppgiven av Thedenius (1839).

I fjällen växer skogsfräken ofta i gråvidesnår samt i myrar och ängssnölegor. Även i skogslandet påträffas arten ofta i videsnår och dessutom i skogar av varierande slag. Vidsträckta bestånd av skogsfräken kan särskilt ofta ses i försumpade, täta granskogar.

Höjdgräns 1130 m: St. Helagsstöten (Kilander 1955).

Skogsfräken är en av Härjedalens vanligaste arter – den är antecknad i 409 rutor och i samtliga socknar. Fördelningen över landskapet är jämn: NV 84%, NÖ 95%, SV 89%, SÖ 97%.