Wistrand (1962) har diskuterat rasbrantslokalerna i Pite lappmark och lanserat teorin att arten spritts med hö under beredskapsåren på 1940-talet. Från baracklägren skulle den sedan ha spritts till brantbergen med hjälp av t ex korpar. Några brantbergslokaler är inte kända från Härjedalen, men militärförläggningar med hästar fanns i t ex Fjällnästrakten. Det är möjligt att hö söder- och österifrån kan ha innehållit frön av norsk fingerört.
Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "fanns vid Elfros."
Ekologi
Oftast förekommer arten på sandiga och grusiga ställen med svag konkurrens från andra växter, t ex på vägkanter, vid järnvägshållplatser, kraftstationer och fäbodvallar. Jag känner inte till någon lokal i Härjedalen, där norsk fingerört är säkert inhemsk. Sådana förekomster är över huvud taget sällsynta och belägna i rasbranter (jfr Selander 1949).
Höjdgräns 730 m: Tännäs: Rockvallen (18C 0f 1- 0-, Nilsson 1976, UPS).
Variation
Arten torde representeras av subsp. norvegica.
Utbredning
Känd från alla socknar och noterad i 55 rutor med fördelningen: NV 4%, NÖ 12%, SV 14%, SÖ 23%. Den norska fingerörten (vars namn är något missvisande) har alltså sina tätaste förekomster i sydöst.
