Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Gullspira är starkt kalkgynnad och växer främst i alpina och subalpina rikkärr. Den kan också växa torrare såsom i något fuktiga Dryas-hedar. Arten är inskränkt till naturliga ståndorter.
Höjdgräns 1530 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Lägsta notering är ca 600 m: Ljusnedal: ca 1 km N om Spegeldammen (17C 7h 3- 4-, !).
Utbredning
Gullspira växer i ett väl sammanhållet område i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Antalet rutor är 74 med fynd endast i NV (59%) och NÖ (4%). Kartan visar artens svenska sydgräns. Den sydligaste lokalen ligger i Tännäs: Tvarubergets Ö-sIuttning (17C 6h 3- 1-, jfr Danielsson 1983). Lokalen ligger i ett rikkärr strax V om vägen mot Tännäs. Ur växtgeografisk synpunkt hör gullspira till de sydligt unicentriska växterna.
