Först uppgiven av Birger (1910): Sveg: i samhället V om kyrkan, (16E 6e, M. Ostman). 

Det andra fyndet gjordes av Almquist under en tur på inlandsbanan 1946: Sveg Bodarsjöns hpl (16E 4g, Almquist 1948).

Gatkamomill växer på vägkanter, grusytor vid järnvägsstationer och grustag. Den har under 1900-talet spritts även till de mest isolerade fäbodar och skogskojor, där den gärna växer på de kväverikaste ställena.

Höjdgräns 760 m: Storsjö: Mittådalens by (18C 1h 2- 4-, !).

På högre nivåer blir exemplaren mycket småvuxna och ogrenade.

Nu är arten funnen i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne. Antalet rutor med fynd är 64 med fördelningen NV 8%, NÖ 15%, SV 12%, SÖ 23%.

Birger (1910) har redogjort för artens äldre historia i Sverige.