Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som rapporterar arten som allmän. Ett tidigt belägg (1836, Thedenius, UPS) föreligger från Funäsdalen.

Timotej är införd som fodergräs i Härjedalen och kan kvarstå länge, även på avlägsna fäbodvallar som för länge sedan tagits ur drift, under förutsättning att de inte vuxit igen.

Höjdgräns 820 m: Storsjö: Kesudalens fjällstation (18C 6h, Kilander 1955).

I Härjedalen förekommer subsp. pratense, som allmänt odlats i fodervallar, ofta tillsammans med rödklöver. Exemplar, som starkt påminner om vildtimotej (subsp. bertolonii) har samlats i Storsjö: strax V om samhället Storsjö kapell (18D 3b, BD i UPS). Den föreföll att vara insådd som vägkantsgräs.

Timotej är känd från alla socknar. Den är antecknad i 150 rutor med största lokaltäthet i SÖ: NV 28%, NÖ 31%, SV 21%, SÖ 61%.