Först funnen av Örjan Nilsson i Ljusnedal: ca 550m SÖ om Dalas nära kyrkbyn (17C 7h 4- 1-, 580 m, BD och ÖN i UPS). En stor del av beståndet finns kvar, trots att lokalen förstördes 1987 genom utvidgning av en golfbana (jfr Danielsson & Nilsson 1988).

Som påpekas i detta arbete avviker exemplaren i några avseenden från strandformen vid Östersjön. Stråna är grövre och mörkare gröna, blomställningen är mindre rikt förgrenad, kalkbladen och kapslarna är mörkare. Dessa egenskaper kan bero på ett inslag av J. arcticus. Anmärkningsvärt är att denna form förekommer med ett relativt enhetligt utseende i spridda och isolerade kärr både i Härjedalens och Jämtlands kalktrakter.

Den nyssnämnda, delvis spolierade lokalen var ett rikkärr med andra ovanliga växter såsom jämtstarr och tagelstarr (Carex jemtlandica och C. appropinquata). Ytterligare en lokal för östersjötåg upptäcktes av ÖN i Hede: Åsarkölens Ö del, 1,3 km Ö om Rönningsåsen i ett rikkärr med bl a huvudstarr C. capitata (17D 9d 0- 4-, 690 m, 1988, BD i UPS). Ca 1,5 km NÖ om denna plats påträffades 1992 ett mycket stort bestånd av arten i ett fattigkärr med Sphagnum-arter och bl a trådstarr Carex lasiocarpa. Lokalens läge: Hede 150–250 m SÖ om Luntjärnen (17D 9e 1- 1-, 710 m, BD i LD. UME och UPS).