Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Polygala vulgaris: vid Skarffjellet och omkringliggande nejd". Som Birger (1908a) påpekar är detta antagligen ett skrivfel för P. amarella. P. vulgaris är inte känd från Härjedalen.

Rosettjungfrulin trivs bäst i fuktiga, kalkpåverkade miljöer: backkärr, stränder av älvar och andra vattendrag. Arten växer också på kulturpåverkade lokaler, såsom dikesrenar genom kärrmark och fuktig betesmark vid fäbodar. Som kartan visar ligger de flesta fynden i NV där tillgången på kalk är störst.

Höjdgräns 880 m: Storsjö: N delen av Flatruet, 600 m SV om p. 931 (18C 3i 3- 3-, BD i UPS).

Arten är rapporterad från Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Linsell. Sammanlagt är den sedd i 14 rutor.