Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som Festuca elatior. Denna uppgift får dock anses osäker, eftersom Sjöstrand anger att denna nu så sällsynta art förekommer "h.o.d." Birger (1908a) uppger endast en lokal (Sunnanå vid Lillhärdals kyrkby, dit den skulle vara införd 1892).

Arten kan åtminstone delvis ha spritts med vallfrö. Den förekommer uteslutande på kulturskapade lokaler såsom vägkanter samt gräsmark vid gårdar och fäbodar.

Höjdgräns 820 m: Storsjö: Kesudalens [f d] fjällstation (18C 6h, Kilander 1955).

Ängssvingel är funnen i 10 rutor i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Lillhärdal. De flesta lokalerna ligger i området Tännäs by–Ljusnedals by–Funäsdalen–Bruksvallarna–Tänndalen.