Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ett gammalt provinsnamn från den katolska tiden är S:t Olofs-blomma (blommorna liknar norska prästers pipkrage, Modin 1911).

Prästkrage växer på kulturmark av varierande slag, kanske rikligast på ängar, t.ex. vid fäbodar och älvstränder, samt på vägkanter nära bebyggelse. Som Cedergren (1916) anmärkte naturaliseras arten lätt, t.ex. i brantberg.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Prästkrage finns i alla socknar och är noterad i 239 rutor med tilltagande frekvens åt SÖ; NV 30%, NÖ 58%, SV 50%, SÖ 74%.