Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Mettukläppen, derifrån till Sylfjellet."

Fjällnörel föredrar torrare lokaler än raknörel och påträffas ofta i rasmark eller invid block av kalkhaltig skiffer på högslätterna, gärna tillsammans med fjällsippa, om inte växttäcket därigenom blir alltför slutet. I Härjedalen torde arten få betecknas som kalkkrävande.

Höjdgräns 1698 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Den lägsta kända lokalen ligger på 650 m: Tännäs: Bruksvallarna (18C 0f, 1917, MÖ i S) grusrevel i Ljusnan.

Liksom raknörel funnen i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Antalet rutor är 43. De sydligaste lokalerna (svensk sydgräns) ligger i kalkstråken på Vättafjället.