Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Steniga topplatåer samt snölegor och bergsskrevor.
Höjdgräns 1665 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Som lägst är arten noterad på ca 900 m: Ljusnedal: nordvänd bergklack 2 km NNÖ om Blåstötens topp (17C 9j 4- 1-, LS).
Variation
Cedergren (1916) noterar att arten är ovanligt högvuxen (10 cm) på den östliga utpostlokalen Vemdalen: Henvålen (18D 1f). Normalt blir den inte högre än 3–5 cm.
Utbredning
Fjällbräsma är endast funnen i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal och Tännäs. Antalet rutor är 13. Nästan alla lokaler ligger i NV, där 21% av alla besökta rutor hyser arten. Kartan visar artens svenska sydgräns. I Norge går arten betydligt längre åt söder.
Lokaler
Den sydligaste lokalen är Tännäs: Svansjökläppen (17C 8c, Cedergren 1916) eller möjligen Storvigeln (17C 8–9b, 1922, Ahlner i S). Endast Storvigelns östligaste utlöpare ligger dock i Sverige.
